Borgens historia
Offerplatsen – borgens vagga
Går du ut genom den smala porten i ringmurens östra del, kommer du till en våtmark med borgens offerplats. Intill våtmarken uppfördes på 300-talet den äldsta borgen, Eketorp I.
Förmodligen var våtmarken den bidragande orsaken till att eketorpsborna valde denna plats för borgen. Den vattenrika marken hindrade fiender från att anfalla borgen från det hållet. Vatten är också livsviktigt för människor och djur och måste finnas intill alla bosättningar.
Vatten – från liv till död
Våtmarken var inte bara den plats varifrån man fick sitt vatten, den har också använts vid offerceremonier. För att avgränsa den heliga källan har hasselkäppar stuckits ner runt den i marken.
Hästen var ett heligt djur, följeslagare till krigets och fruktbarhetens gudar. Gemensamt åt man köttet. Hästens huvud sattes upp på en stång. Mängder av hästben, liksom enstaka ben från andra djur, har hittats i våtmarken, allt rester av offermåltider.
Järnåldern – Ölands storhetstid
Den första borgen, Eketorp I, byggdes på 300-talet under en period av välstånd på Öland. För att försvara sina ägodelar gick ett 20-tal hushåll samman och uppförde borgen. Den blev en gemensam samlingsplats och ett tillfälligt skydd i orostider.
Så småningom blev bosättningen permanent under Eketorp II. Den första borgmurens diameter var mindre än den du ser i dag. Borgen fungerade under hundra år som en tillflyktsborg.
Eketorp II – en tidig tätort
Nästa borg, Eketorp II, byggdes under 400-talet och var bebodd fram till 700-talet. Eketorp fungerade under tre hundra år som en befäst bondby. Bakom den skyddande ringmuren bodde 150-200 människor med sina djur. Borgmurens diameter är samma som i dag och den hade tre portar.
I borgen byggde man hus dels längs med ringmuren, dels i borgens mitt. Totalt uppfördes 53 hus: boningshus, fähus, förrådshus och verkstäder. Det rekonstruerade bostadshuset har väggar av kalksten och tak av grästorv. För att hålla värmen fanns en eldstad som också användes till matlagning.
I den västra delen av borgen fanns en samlingsplats för invånarna. Mitt på platsen har några stenar hittas som kan ha varit ett fundament för en gudabild. Här har arkeologerna gjort några av borgens finaste fynd: små tunna guldbleck med bilder av kvinnor och män, så kallade guldgubbar.
Medeltid
Eketorps borg övergavs på 700-talet och fick förfalla i nästan 500 år. I mitten av 1100-talet flyttade nya människor in och började reparera borgens försvarsverk. Borgmuren förstärktes och dessutom uppfördes en låg yttre mur. Ett centralt placerat kök och ett antal verkstäder byggdes. Föremål funna i borgen, bland annat ett stort antal pilspetsar, visar att försvaret spelade en större roll under denna tid.
De nya husen placerades med gaveln mot ringmuren, vända mot en öppen plats mitt i borgen. Istället för hus med stenväggar byggdes långa huslängor med väggar av trä som vilade på sten. Mellan byggnaderna fanns stenlagda gränder som strålade samman i ett centralt torg. Många av husen fungerade som stall och logement, men det bodde inte bara soldater på borgen under denna tid. Här fanns även kvinnor och barn, eftersom soldaterna tog med sina familjer när de flyttade in i borgen.
Hus i trä – antalet eldstäder minskar
Under tidig medeltid, Eketorp III, 1170 – 1240, utnyttjades borgen som en militärgarnison med ett rytteri. Under denna tid rymdes mer än hundra hus innanför ringmuren utan en enda eldstad förutom i det centrala köket.
Brunnen har legat på samma plats ända sedan järnåldern och i närheten av den låg garnisonens centralkök. Över en väldig eldstad lagades mat till borgens alla invånare. En avloppsränna ledde från brunnen till den angrändsande våtmarken i öster. Eketorpsborna var väl medvetna om brandrisken som borgen täta träbebyggelse utgjorde. Därför placerades smedjorna utanför södra porten på området mellan inre och yttre ringmuren.
Korståg i öster – slutet på borgens historiska period
Borgen fungerade troligen som en viktig försvarplats för svearikets sydligaste spets fram till 1220. Då donerade kung Johan Sverkersson kungsgården Sveaboda, vilket innebar all mark söder om borgen till Riseberga. Han skulle på korståg till Ösel i Estland. Troligen tömdes borgen på alla soldater.
Tyvärr gick korståget dåligt och få, om ens någon, kom tillbaka. Detta innebar slutet för Eketorp III. Borgen fortsatte att användas ytterligare ett 20-tal år innan den övergavs för sista gången.
Porttornet
I det medeltida Eketorp III behövdes ett högt och kraftigt torn för att soldaterna i borgen skulle få en god överblick över det flacka landskapet. De nya idéerna förde ölänningarna med sig från sina resor i södern.
Eketorps borg har anfallits vid flera tillfällen. Vid den södra porten har arkeologerna funnit tjocka brandlager, som visar att porten från den tidigare bebyggelsen i Eketorp II, bränts vid ett anfall. Husen inne i borgen har dock aldrig blivit nedbrända.
Porttornet har rekonstruerats för att visa hur en medeltida port från 1200-talet kan ha sett ut under Eketorp III. Förebilder till tornet är bland annat porttornet vid Gråborg och byggnadsdetaljer från de medeltida kyrkorna på Öland.
Väggarna i porttornet är byggda som skalmurar. En skalmur är uppbyggd av två murar med mittdelen fylld av mindre kalkstenar varvade med bruk. Kalkbruket som hantverkarna murat med är bränt av öländsk kalksten från Statens fastighetsverks kalkugn vid Borgholms slott. Takkonstruktionen och trädetaljerna som portar, dörrar och luckor är av ek.